Kan detta jädrans hatet försvinna? Detta pessimistiska tänkande? VARFÖR har jag det?! Det trycker bara ner mig. ÅH!

Just nu är jag nojjar jag en massa över att jag kanske är gravid. Fyfan om ja är det..
Jag nojjar över att ja kanske har vestibulit med. Jag mår dåligt över saker jag nojjar över, men de värsta är att ja tror verkligen det är sant. Vill bara lägga mig under täcket och sova tills bättre tider kommer.
Blir galen på mig själv.

Jag har ingen ork att skriva här, jag har ingen ork att räkna kalorier, jag bryr mig inte särskilt mycket för tillfället. Jag orkar helt enkelt inte vara besatt av något så fånigt som om min kropp har ett hekto mer eller mindre fett på kroppen. Det är så fåningt egentligen. Men jag vet, jag vet. Det kommer komma en dag då ångesten slår till..igen.

Men något har jag iallafall uppnått. Mina föräldrar reagera i sommras, sedan min bror, sedan nu (när jag dessutom gått upp 2 kg?) reagerar mina nära kompisar, och en del av mina avlägsna kompisar har jag fått höra har reagerat.
Det har blitt skillnad, och det vet jag också. Lite.

Jag minns när jag fantisera om att det skulle hända, att folk reagera och sa "fan va smal hon har blitt" och likande. Men det kändes inte lika bra som jag föreställde mig det skulle göra. Jag tänker bara hur fan kan de tycka det? Jag är inte nöjd ännu. Lite till.

Någonstans i min hjärna finns förnuftet som reagerar, men du? Varför inte lita på de andras reaktioner? Låt det va som det är nu. Ta det lugnt. Sluta va så besatt!

Så det gör jag. Jag tänker vara förnuftig. Inte dum i huvudet. Men jag vet att ja inte tillåter mig själv att gå upp i vikt. Men för tillfället finns förnuftet i mig och inte ångest.

Jag har tyvärr mycket större problem att oroa mig för än sånt här.. typiskt min otur. Djupt inom mig finns de negativa tankarna, men jag strör på med positiva och inbillningar om hur underbart livet är ovanpå, vägrar kännas vid av det negativa som ständigt ligger och skaver. Och ja, det funkar faktiskt. Får fokusera på det positiva här i livet, även om det inte är så lätt alltid.

Jag hatar mig själv. Fortfarande.

Jag vill verkligen ha en egen lägenhet. Vara fri!

Håller på att bli en aning galen. Känner mig fast och instängd.

Kom nyss hem från en springrunda, försöker med en hälsosammare viktnedgång men det är svårt när ångest envist ska klaga och spegelbilden visar något groteskt. Men ja ska fantamig sluta upp med överdrivna dumheter, nu ska jag klara detta så hälsosamt jag bara kan.

Då var det första skoldagen idag, och jag blev tvungen att väga mig. 49.1 kg.....Så jävla bull att jag gått upp men det visste jag redan egentligen. Dåligt av mig menmen, kunde varit mycket värre!

Till frukost blev det äggvita och mjölk, mår illa så får inte i mig mera.

Det börjar dra ihop sig inför skolstarten, till denna dag ska jag även börja använda mig av kalorier.nu. Ska blir riktigt kul! Denna gången ska jag fixa min målvikt utan att hoppa över måltider och sånt , HELT FEL SÄTT!

och blir bara större och större.
Idiot är vad jag är. Helt misslyckad. Äääääääääääääääääckel.
Hatar att vara fast i detta. Får skylla mig själv.

Jag har iallafall bestämt mig att börja äta mer på skoldagarna.
Jag ska ha en ordentlig frukost, eftersom jag sen oftast inte får i min så mycket under skollunchen.
Sedan ska det vara en nyttig och hälsosam middag när jag kommer hem, inget skippande.
Träning är ju en självklarhet och ingen ändring.
 
Jag ska sluta vara så sjukt besatt av varenda kcal jag stoppar i mig.

Nu får vi se om jag klarar av hålla detta då skolan börjar.
Kommer iallafall börja blogga mer här i samband med att skolan börjar.

Uschuschusch... Jag har gått upp i vikt igen, jag bara vet det. Vågar inte ställa mig på vågen. 
Fan vad man ska vara misslyckad då!
Allt spänner och är taaaajt.  panik är bara förnamnet.
Skolan måste börja nuuuuuuu.
Skoldagar = alltid bra dagar , man tränar, man äter lite, inte en massa alkohol som nu på sommaren.

Fan va ja har hat mot mig själv just nu. STORTSTORT HAT. Varför kan jag inte bara få slippa det.
Vill bara lägga mig under täcket och inte visa mig på några veckor..

Jag längtar nästan tills skolan börjar igen, jag saknar att räkna kalorier, känna kontrollen över det.
Träna i stort sätt varje dag, och skriva in allt och sätta upp mål på kalorier.nu
Det är kul när man når sina mål, och gör det ännu bättre!

Men denna gången har jag inte samma planer. Jag har insett att man kan gå ner i vikt utan att ligga på 200-300 kcal om dagen plus träning.
Jag ska träna och hålla koll på intaget bara. Undvika onyttigt, som jag inte har några svårigheter med. Mina porttioner är redan så små så de tänker jag inte minska på.

Känns lite tidigt att börja planera nu men skitsamma!

Jag har ångest, denna veckan har jag inte kört på det normala, jag har försökit äta mer utan att bry mig för att satsa på att hålla vikten. Men jag känner hur jag sakta växer tillbaka. Jag måste ner istället. Ner ännu mer, så att om jag sen råkar gå upp lite ska det inte göra något, så att jag ibland kan unna mig saker.

Hemskt. Usch. Nej.

Gårdagens ilskna springning lönade sig.

Mamma och pappa har blivit nojjiga, vill väga mig och och känna på mig. Men tror de har släppt misstankarna igen jag har pratat med dom. Visat dom att jag äter. Jag ligger på 47.9 i vikt nu.

Idag har jag varit ensam hemma, har blivit en massa vattenmelon bara..  Men nu insåg jag att vattenmelon inte alls är särskilt oskyldig, bara jävligt gott!
40 kcal per 100 gram! Jag har alltså fått i mig en MASSA. Och dessutom frusterad över en annan sak så för mig blir det springrunda ikväll. Dåligt att det är så jäkla varmt bara. Men jag kan ändån inte hitta på något annat.

Jag orkar inte med mig själv och mitt liv. Samtidigt som jag älskar det. Orkar inte klöddet bara.

idag ska vi fira min födelsedag, jag vill inte. tårtor och kakor som blir pinsamt och väcker misstankar att tacka nej till. blöh
jag ska ner till 47.

Faaaaan vill bara gråta just nu, sitter o är äckligt mätt just nu jävla idiot mamma tvinga mig att äta mer än vad jag orkade, han fan ätit tillräckligt o var mätt så bara hivar hon upp mer mannagrynsgröt, vill bara dra här ifrån förfan låt mig va.
 ja hatar denna känslan känns som jag ska spy!
fan va arg jag är. nu måste jag vänta tills jag kan ut och springa också för att smälta fucking maten. känns som den är uppe i halsen på mig.

Jag har nu plötsligt nått det mål jag för ett tag sen bestämt skulle vara då jag blev nöjd.  Det har gått förvånatsvärt enkelt! Jag la av med att sitta och läsa massvis av bloggar och jag la av med att räkna varje kalori, det blev så mycket bekvämare att gå ner i vikt utan att vara besatt av det!
Men jag är fortfarande inte nöjd, men jag måste snart nöja mig, för jag bryr mig inte om lite fett finns kvar, men det är fortfarande en del till som ska bort.
Jag mår mycket bättre nu, jag är lyckligare med mig själv och att sätta på kläder är inte längre en pina.

Igår blev en chock för mig! Jag hade inte testat några av mina jeans sedan jag skada mig och skidsemestern för jag klara bara inte av att det satt så tajt jag fick panik. Och med rädlsa tänkte jag igår jag skulle möta sanningen sätta på mig ett par jeans kanske skulle det trigga mig lite. De satt som baggyjeans på mig hela högen!! de trilla ner! Det är SJUKT!
En glad men skrämmande överaskning, för tanken på att jag verkligen inte kan se att mina lår och rumpa har blivit så pass mindre, det känns kontigt, jag tror inte riktigt på det men det måste jag ju.


Idag har jag ångest över alla alkoholkalorier jag fick i mig igår..

jag skriver inte här längre, har inte orken att lägga ner så mycket tanke på det hela, jag kör mig race ändå.
jag hade inte vägt mig på jättelänge igår så vid fem tiden då jag både ätit frukost och lunch vägde jag 48.7 kg , jag blev faktiskt en aning förvånad, trodde jag såg fel. 48 syntes verkligen på vågen haha. Inser dock att jag inte kommer se ut exakt så som jag vill se ut vid 48 kg som var mitt mål, men jag kanske väljer att leva kvar med det sista hullet,  får se.

Jag har inte haft lust att gå in och skriva inlägg och läsa bloggar, orken har varit borta. Men nu tycker jag det är dags att få lite kontroll igen, det är inte så att jag hetsat en massa nu medan jag varit borta, men när jag skriver här har jag superkontroll på mig själv, och det vill jag ha. Nu är det 2 veckor kvar, 2 stycken med super kontroll!

Hatet finns inombords, det går att skjuta åt sidan för en stund, men det finns där. Alltid. alltidalltidalltid.

Denna dagen har jag inte gillat, jag har unnat mig. Visst jag känner ingen ångest , för jag har unnat mig under fullstängid kontroll. I skolan var det god mat , åt fem st chicken bits,  och sedan var vi på studiebesök och de bjöd på supergod kransbröd eller var det heter, så en liten bit sånt blev det med grr..  sedan är ju inte saken bättre av att jag inte haft ork att träna. Men det är en ny dag imorgon , som tur är. Tänker inte lista maten idag eftersom jag inte vill räkna ihop kalorierna, men det blev en nyttig frukost under 100 kcal och bara ett äpple och 3 kalkonskrivor till middag.

Det positiva med dagen är att en av mina nära kompisar som själv är väldigt viktfixerad påpekade hur smal jag var, och att hon suttit och tänkt på det när jag gick för bi. Göttans ju, och föreställ er nu ingen skinny brud för jag har både rumpa och bröst och muskler och kött och även fett förstås!.. Jajemän.