Där finns en dov sorg inom mig som jag ständigt måste kämpa mot. Den är precis som ett djupt sår som aldrig kunnat få läka helt ordentligt, där har bildats tjock ärrvävnad som ständigt gör mig påmind om att äkta lycka inte finns för mig.
Jag tror nästan det kvittar om jag så skulle få alla mina önskningar uppfyllda i denna värld.. Jag skulle nog ändå aldrig bli kvitt med den inre känslan av obehag. Där finns något fängslat inom mig som skriker, som inte står ut, som aldrig slutar skrika. Jag är så trött.