Jag är trött på att må piss. Att ständigt gå och veta i bakhuvudet att något är fel. Man vet inte vad, bara att något är fel?  Livet är fel.

Varför klagar jag, varför är jag så jävla egoistisk? Jag ska inte KLAGA! Jag ska vara nöjd med det jag har. Men jag går bara och fasar och är rädd över allt dåligt som kan hända mig. Världens största pessimist.

Jag är så trött på mig själv. Jag är trött på att vara så som jag är, alltid ständigt vara olycklig innerst inne. Något måste alltid vara fel med livet. Varför varför varför varför? JAG VET INTE.

Imorgon är det måndag, och jag vill bara känna hunger.. kontrollkänslan. Men jag vet att den inte är bra, den är inte rätt. Men jag vill bara känna det, något jag kan bestämma över själv. Ingen annan än jag avgör.

Det är bara att kämpa vidare. Och hålla självmordstankarna för mig själv. För dom är jävligt svaga och löjliga.

Innerst inne vill jag bara gråta.. tror jag.. jag vet inte. Vill inte veta. Och jag kan inte gråta.. det går inte. Det enda jag vet är att jag har ett hat inom mig som jag ständigt kämpar emot. Och jag hatar det? hat hat hat.
Står inte ut men kan inte göra något annat...