Uschuschusch... Jag har gått upp i vikt igen, jag bara vet det. Vågar inte ställa mig på vågen. 
Fan vad man ska vara misslyckad då!
Allt spänner och är taaaajt.  panik är bara förnamnet.
Skolan måste börja nuuuuuuu.
Skoldagar = alltid bra dagar , man tränar, man äter lite, inte en massa alkohol som nu på sommaren.

Fan va ja har hat mot mig själv just nu. STORTSTORT HAT. Varför kan jag inte bara få slippa det.
Vill bara lägga mig under täcket och inte visa mig på några veckor..

Jag längtar nästan tills skolan börjar igen, jag saknar att räkna kalorier, känna kontrollen över det.
Träna i stort sätt varje dag, och skriva in allt och sätta upp mål på kalorier.nu
Det är kul när man når sina mål, och gör det ännu bättre!

Men denna gången har jag inte samma planer. Jag har insett att man kan gå ner i vikt utan att ligga på 200-300 kcal om dagen plus träning.
Jag ska träna och hålla koll på intaget bara. Undvika onyttigt, som jag inte har några svårigheter med. Mina porttioner är redan så små så de tänker jag inte minska på.

Känns lite tidigt att börja planera nu men skitsamma!

Jag har ångest, denna veckan har jag inte kört på det normala, jag har försökit äta mer utan att bry mig för att satsa på att hålla vikten. Men jag känner hur jag sakta växer tillbaka. Jag måste ner istället. Ner ännu mer, så att om jag sen råkar gå upp lite ska det inte göra något, så att jag ibland kan unna mig saker.

Hemskt. Usch. Nej.

Jag har kommit på mig själv, kommit på mig själv av att jag påverkats av mina föräldrars kommentarer om min viktnedgång. Att jag inte får gå ner mer, att jag är mager.
De tre senaste dagarna har jag tänkt att jag bara ska satsa på att hålla min vikt. Men jag saknar känslan av att vakna på morgonen och känna att jag är lite smalare än gårdagens morgon.

Jag vill vara nöjd, men jag är inte nöjd. MEN VA NÖJD DÅ FÖRFAN!

Jag är ingen pro ana, jag svälter inte mig själv, har hållt på med den skiten och det funkar inte.
Jag tycker inte det är fint att vara så mager att man ser ut att trilla ihop!
Det ska vara former, det ska vara sexigt! Men det ska vara fast, det ska inte vara mjukt fett.

Jag är rädd för att slappnar jag av, kommer jag gå upp i vikt. Och det är ett BIG nono.

Jag är inte nöjd än. Varför kan jag bara inte vara normal och slippa dessa jävla röster i huvudet som bara trycker ned mig! Va stark förfan! Men sen kommer det... "jag ska bara bli smalare först, sen skärper jag mig"

Tönt är vad jag är. Skäms över att jag har denna bloggen och att jag är medveten om att den kan trigga andra.
För vad jag gjort just nu är att suttit och läst andras bloggar och bestämt mig för att bli ännu smalare. Skäms över mig själv. Men är det så jävla konstigt egentligen att man vill känna sig nöjd med sig själv?

Jag ska iaf göra det rätt. Träna och äta rätt, regelbundet, i små portioner.

Gårdagens ilskna springning lönade sig.

Mamma och pappa har blivit nojjiga, vill väga mig och och känna på mig. Men tror de har släppt misstankarna igen jag har pratat med dom. Visat dom att jag äter. Jag ligger på 47.9 i vikt nu.

Idag har jag varit ensam hemma, har blivit en massa vattenmelon bara..  Men nu insåg jag att vattenmelon inte alls är särskilt oskyldig, bara jävligt gott!
40 kcal per 100 gram! Jag har alltså fått i mig en MASSA. Och dessutom frusterad över en annan sak så för mig blir det springrunda ikväll. Dåligt att det är så jäkla varmt bara. Men jag kan ändån inte hitta på något annat.

Jag orkar inte med mig själv och mitt liv. Samtidigt som jag älskar det. Orkar inte klöddet bara.