Jag har kommit på mig själv, kommit på mig själv av att jag påverkats av mina föräldrars kommentarer om min viktnedgång. Att jag inte får gå ner mer, att jag är mager.
De tre senaste dagarna har jag tänkt att jag bara ska satsa på att hålla min vikt. Men jag saknar känslan av att vakna på morgonen och känna att jag är lite smalare än gårdagens morgon.

Jag vill vara nöjd, men jag är inte nöjd. MEN VA NÖJD DÅ FÖRFAN!

Jag är ingen pro ana, jag svälter inte mig själv, har hållt på med den skiten och det funkar inte.
Jag tycker inte det är fint att vara så mager att man ser ut att trilla ihop!
Det ska vara former, det ska vara sexigt! Men det ska vara fast, det ska inte vara mjukt fett.

Jag är rädd för att slappnar jag av, kommer jag gå upp i vikt. Och det är ett BIG nono.

Jag är inte nöjd än. Varför kan jag bara inte vara normal och slippa dessa jävla röster i huvudet som bara trycker ned mig! Va stark förfan! Men sen kommer det... "jag ska bara bli smalare först, sen skärper jag mig"

Tönt är vad jag är. Skäms över att jag har denna bloggen och att jag är medveten om att den kan trigga andra.
För vad jag gjort just nu är att suttit och läst andras bloggar och bestämt mig för att bli ännu smalare. Skäms över mig själv. Men är det så jävla konstigt egentligen att man vill känna sig nöjd med sig själv?

Jag ska iaf göra det rätt. Träna och äta rätt, regelbundet, i små portioner.