Det blir bara värre och värre för var dag som går känns det som.. Nu känns det som att ha ett öppet sår där nere.
Ser att folk går in och läser här trots att jag inte uppdaterar här särskilt ofta.

Till er som söker en blogg med "tips att gå ner i vikt" så har ni kommit helt fel. Eller kanske inte egentligen. Till er vill jag säga, sätt er inte i skiten. Har ni en frisk välfungerande kropp var tacksamma! Ät hälsosamt och träna lagom och tänk inte så mycket på vikthets! Jag har mått skit över min kropp gråtit skrikit inombords och HATAT mitt liv pågrund av att jag inte var tillräckligt smal. Legat och klämt i skinnet innan jag skulle somna, lindat hårt bandage runt magen för att straffa mig själv... Men nu, hade jag gjort VAD SOM HELST för att få åka tillbaka i tiden. Vara tacksam över att jag var frisk. Nu lider jag av något som kallas vestibulit. Jag kan inte älska med min pojkvän, då detta känns som en skärande kniv i underlivet. Ätstörningen har helt plötsligt blivit himmelriket, jämfört med nu. Så var tacksam! Är du frisk, låt för F*N inte ditt psyke göra dig sjuk! Det är du själv som gör valet. De som är sjuka fysisk, skulle gjort allt för att få vara i en sits där de faktiskt kunde välja att bli friska.

Var rädda om er själva och ha fortsätt aldrig att ha sex om det gör ont och ställ aldrig upp på att ha det även om ni inte vill. Och sluta ställa så höga krav, lev livet istället.