Jaha.. det har inte gått alls bra, överhuvudtaget. Känslan av att flyga bort från min kropp och stirra ner på den och sparka den sönder och samman är stark. Så stark den nog kan bli. Lägga sig under täcket och aldrig mera gå upp igen är en önskan. När fan ska det bli bra? Det blir bara sämre och sämre, och där finns ingen som kan hjälpa utan att man blir kvalificerad som ett totalt psycho.

Det är för mycket som händer just nu..  skolan dödar en. Jag har en jävla inflammation som gör att jag inte kan springa, det enda som får mig att må bra, det kan jag inte göra och har inte kunnat göra på länge! Blir galen. Så ja tankarna om att jag är stort fläskberg ligger ju på topp, det är nog det enda som ligger på topp.

Funderar på att sätta lösenord på bloggen, skriver den ändån bara som en dagbok, bryr mig inte ett skit om folk läser eller ej, nästan så att man skämms över tanken att andra ska sitta och läsa detta. Pinsamt och vara såhär nere i skiten. Varför kan jag inte bara leva livet och vara lycklig och nöjd? Jag önska jag kunde det. Jag önska jag var frisk så innerligt.
Men det är jag inte, kommer jag någonsin kunna bli det är en jävligt bra fråga..