Jag har levt med detta hatet, så länge nu. Även om jag inbillat mig att det inte finns kvar så vet jag att det finns där. Jag orkar bara inte med det helt enkelt. Jag orkar inte må dåligt. Varför ska jag gräva mig i djupet, när jag kan ta allting på den lätta handen?

"Jag ska bara ner, jag ska bara bli av med det här äckliga fettet. Så är jag nöjd.."

Jag kommer vara nöjd, men inte i hjärtat. Inte i själen. Pressen kommer aldrig försvinna.

 

Komplexen.

Jag orkar inte bry mig om hatet. Jag har lärt mig leva med det, ignorera det (Nästan då). Jag gör något åt det jag kan. Jag kämpar så gott jag kan.

 

Varför vara svag när man kan vara stark? Ha kontrollen över sig själv. Det är enbart jag som kan förändra och kämpa över att känna mig nöjd, radera så mycket som möjligt av hatet.

 

Jag vill bara hatet ska försvinna på riktigt.

Jag vill inte leva med det.