Jag skrev för några dagar sen att jag skulle skriva ett inlägg "om mig".
Och nu har jag tråkigt så here it comes.

Jag har minnen av att redan vid ca 4-5 års ålder titta jag ner på min runda bebismage och tänkte att jag var tjock, jag sa det till mamma o pappa o dom sa att jag skulle växa ur mig det. Och det gjorde jag så klart. I lågstadie mellanstadie tiden var jag smalast av alla, sjukt smal, äckligt smal nu när jag kollar på gamla bilder, det var jag och min bästa kompis som var så, och vi fick mycket uppmärksamhet för det, vi hade mest respekt från tjejerna och de påpekade ofta att de också ville vara så smala, och mest uppmärksamhet från pojkarna. I sexårs var det alltid jag som fick rida längst och mest på de större tjejernas ryggar eftersom jag vägde minst, mina lår var lika tjocka som mina vader.
Jag minns att jag alltid tänkte på att inte äta för mycket för att min mage då skulle puta ut för mycket, om vi skulle bada en vecka så förberedde jag mig redan en vecka innan att äta så lite så att alla skulle lägga märke till hur smal jag var. Det var min identitet, det enda jag hade att skryta med. Vi hade tävlingar om vem som kunde dra in sin mage längst. Jag och min bästis var väldigt aktiva och älskade att sporta, jag gick på fotboll handboll och friidrott, medans vi även var aktiva på fritiden. Vi två har alltid haft strävan av att vara bäst!

Det märkliga är att jag aldrig fattat eller tyckt att jag var speciellt onormalt smal. Det var väll inget konstigt med det egentligen det är rätt många flickor som är smala i unga år o sedan lägger på sig några kilon när de kommer till puberteten. Men att jag alltid tyckte att jag inte var speciellt smal, att jag behövde dra in magen o sådant, förstår jag inte nu. Jag ville alltid vara smalare än vad jag var.
Nu får jag aldrig kommentarer för att vara smal, inte på samma sätt iallafall, det har förvandlats till kommentarer som relateras till sexig. Men ja som ni fattar får jag inga kommentarer från tjejer, bara massa kåta killar. Och nu mår jag bara dåligt av det! Ibland känns det som det är det enda jag är, en tjej mer stora pattar och snygg röv. Men jag känner mig så fejk, alla dessa kommentarer gång på gång, när jag vet att det inte stämmer! Jag har inte fin kropp, det är bara va de tror, det är fejkfejkfejk, skulle de se min mage utan ett linne skulle de tänka vafan är detta?
Jag är ett fläskberg som kan döjla det hyfsat bra.
Skulle de verkligen se mig., skulle jag inte få någon uppmärksamhet alls.

Man vill inte bry sig så himla mycket, men samtidigt vet man att det spelar mer roll för än vad man försöker inbilla sig. Eller jag inbillar mig inte längre. Jag har bestämt mig.

Hoppas jag inte verkar alltför störd..